Klockan ringde 07:30 denna morgon och jag brukar inte diret vara pigg på att gå up så tidgt och framföallt inte när man somnade sent dagen innan. Men just denna dag var det inga problem alls att ta sig upp, Man hade någonting roligt att se fam emot vilket gjorde att man flög upp ur sängen, och slängde sig på kaffe bryggaren och började fixa i orning sig inför en tågresa till Lund. Älsklings mamma kom och hämtade upp oss hemma för att köra ner oss till tåg stationen i linköping. Sa hej då till våran älskade vovve izza på parkeringen och sedan handlade vi frukost och en till kopp kaffe på pressbyrån.Tåget kom in på perongen 10:30 så vi intog våra plattser och började tågresan med att kolla lite på hundcoatcen som jag laddat ner. Men mitt batteri dog ganska så snabbt så fick sätta mig och lysna på musik ett tag helt engelt. Resan gick mycket fort och när vi kom fram till lund så fick man någon slags glädje kick inom en. Så himla skönt att komma iväg tillsammans med min pojkvän och till en ny stad. Så vi satte på Gp:sen för att försöka hitta till vårat hotell. Tog ungefär 20 minuter bara tills vi hittade rätt och checkade in i reseptionen. Alltid lika nyfiken när man kommer till ett hotell, ingen aning om hur det ser ut... Men när vi öppnade dören och fick syn på rummet så fick man ett lycko rus igen. Gu här kommer vi rivas som fisken i vattnet sade vi till varandra. Eget litet kök, köksbord, platt tv och stort badrum :D Lägger upp biler på hotellet i slutet av inlägget. Det förta vi gjorde var att packa upp resväskan och sedan chillade på hotellet i sängen till någon film. Gick ner å gatan och handlade hem mc donken som smakade super gott. Slut chillat och dax för att duscha och fixa iordning oss innan vi ska hitta bort till martins bror i lund. Handlade med oss lite läsk och chipps och godis s vi hade lite gott till källen. Martin bjöd på en jätte god pastarätt och princess tårta. Pratade en massa och edan avslutade vi med en film innan det var dax att tänkaa på refrängen. Satte på en film när vi kom till hotellet och somnade ganka så snabbt som en prins och prinsessa... 

 

 

   

 

Ett få tall bilder ifrån denna resa! Så himla mysig helg och jag säger bara en sak; Jag älskar köpenhamn. Så vackert så det finns inte, vill vill dit snart igen, På vintern alltså <3 

 

 

Tänkte börja med ett inlägg och beskriva mig själv och vem jag är och vad jag gör i min vardag. Jag kommer att skriva väldigt mycket om min sambo/familjen/vännerna och om våran lilla amstaff tik Izza. Jag är en tjej på 24 år, Föddes i Upplads väsby och flyttade till Linköping när jag var ca 6 år gamal. Bor fortfarande kvar i Linköping tillsammans med min sambo Mikey. Min övriga familj bor kvar i Stockholm förutom min lillebror viktor som oxå bor kvar i Linköping. Det är lite tråkigt att ha mamma,pappa,morfar,syskon,syskonbarn och övriga släkter så långt bort. Det är ju inte direk något jätte avstånd mellan Linköping-Stockholm men eftersom att jag jobbar varanan helg så brukar det tyvärr aldrig bli av att man kommer iväg så ofta som man önska att man kunde. Har haft det väldigt tufft under några år. Mitt lilla hjärta Niklas valde förra året den 11 augusti att avsluta sitt liv på jorden och fortsätta sitt liv i himlen men alla andra fina änglar. Det här året har varit väldigt tufft men en stor saknad och sorg. Att bearbeta en saknad av en människa som betydde allt för en, och som man verkligen älskar och som stod mig så himla nära. Och som alltid fick mig att vara glad och possitiv. Han fanns alltid där och fick mina mörka dagar att skina. Han fick  mig alltid att le. Vi hade det så himla fint tillsammans och vi trivdes i varandras närhet. Många tuffa dagar till och från och många frågeteckan som finns inom mig. Han sista ord i brevet var; Gråt inte utan minns mig med glädje, Älskar er. Han kan inte få mig att sluta gråta, och saknaden kommer aldrig att försvinna, Det sägs att tiden läker alla sår, men det är vad man gör på vägen som avgör hur man orkar vidare. Jag saknar han väldigt mycket men med tiden som gått nu har jag lärt mig att leva med att han inte finns kvar och lärt mig att leva med sorgen och denna saknad. Finns dagar som är värre än andra men jag försöker att tänka possitivt på allt som har med Niklas att göra. Alla fina minnen vi har, allt vi gjort tillsammans och framför allt hans fina skratt och leende som fick än att må så himla bra. Jag vet att du har kämpat i många år och nu har du äntligen fått kommit till ett fint ställe där du kan få må bra, Att du slipper lida mera gör mig glad. Att du äntligen får må bra det betyder mycket för mig. Sen december 2011 var det dax för att ta farväl utav en människa om alltid stått mig som närmast och den som alltid funnits till och som har varit viktig och betyddelsefull för mig och det är mormor! Begravningen var jätte fin och många tårar rann och många var ledsna men lättade pga mormors sjukdom. Mormor var diment och under dom sista åren kännde hon inte igen oss och an led med henne. Att ens mormor har en sjukdom som gör att man inte kommer ihåg vem sina nära och kära är var jobbigt. Under sista året kunde hon inte ens prata så på ett sätt var det en lättnad att hon äntligen fick somna in. Hon blev ju endå 98 år <3 Samtidigt denna dag på kvällen hade jag en liten dejt. Det var med Mikey som jag nu bor tillsammans med. Glömmer aldrig när vi möttes på bron i ekholmen och kramades och det lixom bara pirrade i kroppen och man fick fjärilar i magen och spruda av glädje. Det klicka till direkt och det känndes så rätt. Vi blev tillsammans ganska fort men allt känndes så himla bra, Han fick mig på bra humör när allt var så himla jobbigt, Han spred glädje och en stor trygghet. Han har fått mig att vilja fortsätta leva, han har fått mig att kunna tro på hoppet igen och har stöttat och alltid funnits för mig.Vi kan prata om allt, Vi gråter tillsammans vi skrattar tillsammans och vi älskar varandra. Är så otroligt lycklig som har han i mitt liv, och han är en sån fin människa med den finaste personligheten och väligt omtyckt och bryr sig så himla mycket om mig och om sina vänner. Han gör allt för mig och han får mig att orka gå upp varje morgon och alla mörka dagar lyser han upp med sin närhet. Kan inte beskria min kärlek i ord och hur mycket jag älskar honnom. Vi skaffade oss en liten amstaff tik i augusti. Liten liten söt tjej på 5 månader, världens mysigaste och underbaraste hunden som finns. Hon är alltid så himla glad, Hon tröstar en om man är ledsen och vad som en är så är hon alltid glad. Älskar att vara med över allt och det bästa hon vet är att få springa lös i skogen. Vi har tränat med henne en hel den med inkallningar, gå fint i koppel och lite konster och det är så himla kul att se hur snabbt man uppnår bättre resultat en possitvt framgång och att träningen ger resultat :D Så hon är väldigt betydelsefull för oss båda och hon får en att älska livet, Man kommer ut så himla mycket mera när man har hund och jag älskar att träna med min hund och jobba på beteende som jag vill förändra. Nu är hon snart 8 månader och väger lite över 20 kg. Det är bara lite om mig och mitt liv men avsluttar inlägget nu. Hoppas ni gillar min blogg och att ni tycker om att läsa den. Ska dicka en kopp kaffe med älskling och sedan ta en långpromenad med vovven <3 Läger upp bild på lilla izza och på mig och älsklingen mikey så vet ni hur vi ser ut :) Puss och kram!