Ville bara skriva ut min känslor lite!! Framför allt vill jag skriva en hel del om min älskade sambo Mikey. Jag får inte fram ord ibland hur mycket du betyder för mig och mitt liv. När jag var som mest på båtten fick du mig upp till toppen. I vinter kylan för exakt ett år sedan. Jag var svag, osäker och rädd och mitt uppe i två sorger och saknader. En sorg som har varit tuff och en saknad som inte går att beskriva med ord. Saknaden är Niklas & Mormor ♥ Mormor har alltid varit så himla betydelsefull ägodel i mitt liv som jag är så tacksam för idag. Hur du stöttade mig, och fanns för mig ovasätt vad. Alla våra hemlisar vi hade tillsammans, man kunde alltid lita på dig och man valde gärna att öppna sitt hjärta för dig så som du öppnade ditt hjärta för mig. Du finns i mina tankar i allt jag gör. Du kämpade så mycket under dina sista år i livet. Det var hemskt att se sin älskade mormor bara försvinna sådär i sin sjukdom. Att hon efter ett tag inte viste vem jag var. men jag glömmer aldrig sista julen. Vi kom till hemmet med hugo mamma julia och morfar. Vi åt lite julmat tillsammans med dig. Du höll min hand... Hårt och hårdare och hårdare höll du mig i handen. Du strök din fina hand mot min kind och sa: Vad fint att du är här. Dom orden finns kvar i mitt minne så länge jag lever... Nä vi skulle gå så ville du inte släppa min hand... Men jag var tvungen... Det gjorde ont och man såg att du ville gråta och skrika till oss att du ville att vi skulle stanna. Glömmer aldrig när jag och mamma med familjen var på hockey... Vi pratade om dig, att snart är det inte långt kvar.. Mamma berättade hur dålig du var och att i kunde räkna ner dagarna.. Det var fredag kväll och jag bestämmde mig för att åka med mamma på lördags morgonen och få säga ett par sista ord när du var i livet.. Det känndes skönt... Kunde koppla av lite men sen efter 30 minuter kom samtalet ifrån mamma.... Ida hon har somnat in nu. Tror aldrig att jag gråtit så mycket som jag gjorde den natten. Åkte upp till dig på lördagen och vi satt brevid dig... Du var så fin och såg så fridfulld och glad ut endå. Vi hade tänt en massa ljus och jag tog din kalla hand och tog ett farval... Jag tog på dig och sa dom tre orden; Jag älskar dig.. Det var det finaste avskedet jag endå kunde få utav dig. Det var vackert fint och tomt men endå så kännde man att du var där, din själ var kvar med oss. Vi fikade lite med dig innan vi sa farväl. Eller jag sa inte farväl utan i ses snart igen. Dagarna gick och det var dax för begravningen. den 9 december... Det var så vackert och jag har aldrig haft så många känslor inom mig som den dagen och genom att ta farväl fick jag många andra sorliga känslor ut u kroppen.. Men ledsna ögon åkte jag hem mot linköping och träffade Mikey ( Älskling ) För första gången... Du förändrade mitt liv på en sekund. Jag blev kär och du fick mig att må bättre och du hjälpte mig i min sorg. Du tryckte in bort mig när jag var ledsen... utan du fanns där, pratade om det, stöttade mig och tillslut fick du mig att le... Jag är så glad över att jag har dig och jag kommer alltid att äska dig .. Du är allt för mig, och mitt liv. Mitt hjärta slår för dig och jag är med dig tills du tar dina sista andetag. Niklas: Du fattas mig, Att förlora in bästa vän, kärlek och sin trygghet i livet är det svåraste som jag någonsin varit med om. Jag trodde aldrig att jag kulle vara med om någonting sånt...Det var svårare att acceptera att du inte längre fanns vid min sida då du försvann alldeles för tidigt i livet. Ditt liv hade inte ens börjat. Men efter ett år så kom man n på andra tankar där man lärde sig att leva med sorgen och man accepteade att du valde ett annat liv upe i himlen som den finaste ängen du är. Jag vet att du ler nu och att du har det så himla bra, Du får äntligen vila i frid och får entligen leva ett värdefullt liv. Jag hoppa vi ses snart igen... Jag vet att du är med mig i varje steg jag tar. När jag tittar upp mot hilmen så ser jag dig le.